Alla inlägg under januari 2010

Av Madeleine Kirkhaug - 28 januari 2010 22:19

Trött...zzzzzzzzzzzzzzzzzzz...


Varför...?


Ja, det finns nog en miljon orsaker...


* Sover för lite

* Sover dåligt kanske

* Tränar för lite

* Tänker för mycket

* Varvar inte ner ordentligt

* Har för mycket på G

* Har en 2 åring i sängen ibland

* Träffar mina kompisar på tok för lite...

* Slarvar med min medicinering!

* Osv...


Vad ska man nu göra åt saken?


Se till att allt ovan går bort så klart...!


MEN...om man INTE orkar då...OM man är för trött...vad gör man då?


SOVER!


Godnatt!


Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz... 

Av Madeleine Kirkhaug - 28 januari 2010 16:40

Vad gör man när ens barn är sjukt?

Inte så mycket att välja på...men ändå...

 

Man pusslar, går hemma med gnagande samvete...försöker göra så mycket man kan i jobbväg hemma...försöker med mor- och farföräldrar...

 

Varför?

 

Varför?

 

Varför?

 

Ja, för att arbetslivet ser ut så idag...!

Vi ska slita och ha full beläggning 110 % av arbetstiden...då kan ni ju föreställa er hur allt byggs på hög när man är borta...hur en kugge i hjulet saknas och det rullar sämre...

 

Det är inte på något sätt så att jag tror att någon är oumbärlig...eller... jaaa, någon ÄR nog det...MEN inte jag!

Det är bara det att det finns inte en Helge, en Åsa, en Lisa och en Bertil som kan göra ens arbete medans man är hemma och vårdar sitt tvärsjuka barn...

 

Arbetsorganisationerna är så slimmade idag att inga hängslen och livremmar finns utan alla personer är fyllda till max med arbetsuppgifter...

 

Vet att jag raljerar lite nu...det ser inte alls ut så här överallt MEN...i min verklighet gör det det och i mångas med mig...såååå...

 

Lite trist tycker jag...att vi kommit hit...!

...Våra barn är vår framtid...OCH att ständigt umgås med dem utan att (av olika orsaker) egentligen göra det...utan BARA vara närvarande...är ingen HIT i längden...!

 

Så var det med det!

 

Kramisar    

Av Madeleine Kirkhaug - 27 januari 2010 13:49

Varför är vi människor så rationella ibland och ibland så urbota korkade att man baxnar...?


Se på vardagslivet...


Hur många tycker det är underbart...som en rosa fantastisk dröm...?    

Räck upp handen...

...INGEN??   


Tänkte väl det...


Men varför gör vi inget åt det?

Varför är vi så orationella?

Varför tänker vi inte till?

Och när vi tänker till...varför gör vi inte slag i saken?


Jag fattar varför det förr fanns familjekollektiv...    


Alla hjälptes åt med barnen, handlingen, matlagningen, disken, osv...det fanns alltid vuxna runt barnen och det gavs bättre utrymme för egentid då och då...


Varför tar vi inte det goda ur det och använder det för att underlätta vår vardag?


Tänk om man kom överrens med några i sin omgivning...


Att man handlade åt fler när man ändå åkte...att man lagade mat åt fler när man ändå lagade mat...att man samlades och åt tillsammans - tänk så mycket roligare det skulle vara...

   

...OCH...det skulle underlätta och avlasta...samtidigt som man skulle hinna träffa sina vänner iaf någon gång under vecka...


Som det är nu så stressar alla med sitt...ALLA åker till affären...ALLA lagar sin egen mat...ALLA äter ensamma...

  


Tänk sen på miljön...vad vi skulle spara in om bara varannan åkte till affären, varannan lagade mat, varannan diskade...någon gång ibland...det skulle ju vara en stor vinst på många sätt!

  


Jaja...BARA...en liten tanke...    


...Fortsätter väl vardagen som den är tills...   







Av Madeleine Kirkhaug - 27 januari 2010 13:15

Snoren rinner grön...

Torkar in och sen kommer ny...

 

Lite feber kanske...

Eller inte...

 

Ser emlig ut...

Ögonen hänger trötta...

 

Lite gnällig då och då...

Vill vara nära...

 

Hur kan det vara såååå...?

 

Att man ändå...

...Vill snuffa, gosa, mysa, pussa & krama...trots snoret...?

Är det en medfödd föräldrarinstinkt...ELLER...ÄR det BARA för att ni barn är så in i h-vete mysiga, mjuka och goa?

 

Jag tror det...så nu ska jag gå och ta mig en härlig snor-kram och sen återgå till arbetet...

 

 

Kramisar   

Av Madeleine Kirkhaug - 24 januari 2010 19:19

 Surt...


Trist...


SKIT!


F-N...


Attans...


SUCK!


Men man kan ju inte alltid ligga på topp!    


Nya tag...OCH nya utmaningar...!


Kramisar     

Av Madeleine Kirkhaug - 24 januari 2010 19:00

Jaaa, vem vill inte vara rik...?

Någon?


Dödstyst...precis som jag trodde...men att önska hjälper inte...men drömma kan man alltid...


Jag skulle vilja vara rik...BARA för ett tag...tills mitt hem blivit tipp-topp städat och tills dess att jag har fått en gräsmatta, en inglasad altan och en fin entré!!



  Själv skulle jag bara slappa och njuta...bara en liten stund...


Jag skulle alltså vilja anlita någon som städar mitt hem och rensar ur tvättstugan, boden och garaget...åker med allt till återbruket och sen organiserar det som ska vara kvar...


Jag vill ha Blom-Rune här som schaktar upp tomten, rullar ut ny gräsmatta och fixar lite lättskött blomsterprakt!


Sen kommer någon toppdesigner med sitt team och fixar en maffig inglasad altan och en fin entré med en ny trapp och ytterdörr...


Samtidigt som någon snäll en får betalt för att torka rent alla lister, tvätta fönster, skrubbar varje vrå i kök och badrum...


Sen kan vanliga-icke-rika-jag ta över igen...


Då skulle jag kunna njuta...och orka...inte ha kostnader eller arbete som ska göras...

...hängandes över en...


*Poff*  


Nu är jag vaken IGEN!


Allt var bara en dröm och en önskan...men jag inser att...ska det bli gjort får man göra det själv...


Nu är TOMTARNA iaf borta från hallbyrån...det var ju en riktig bedrift...   


Såååå...det är väl bara att drömma vidare och  sen skapa pengar, vilja, ork och tid för att genomföra dem!


OCH...ÄR det INTE så...ATT det blir roligare på det sättet...?????


...Stoltheten och känslan av att man kan själv?!?!


Kramisar alla Svensson-fattig...nu renoverar vi mera...    



Av Madeleine Kirkhaug - 22 januari 2010 08:42

En dag som alla andra...

Man får göra sitt bästa och inte i motsatt riktning vandra...


En dag som aldrig kommer åter...

Trots att man bönar, ber eller gråter...


En dag man sällan glömmer...

Trots att man sorgen långt långt inne gömmer...


En dag man fasar och förtränger...

Man förskönar och förvränger...


En dag man knappt orkar med...

Men det är bara att räta på ryggen och följa sorgens led...


En dag man fasar...men som lever i ens minne länge...

Som saknaden och längtans förtvivlade hänge....


Hur ska man göra nu...

Vem ringer man istället för du...


Hur ska man klara sig nu...

Vem ska trösta och stötta, det gjorde ju du...


Hur ska man leva sitt liv utan dig...

Vem ska pyssla om och skämma bort mig...


Svaren finner jag ej...

Vilken tur att jag ännu inte mist dig...


Men tankarna finns i mitt sinne...

Jag vill för alltid ha dig i mitt minne...


Krama era föräldrar, de finns inte för evigt!   


Kramisar   

Av Madeleine Kirkhaug - 22 januari 2010 08:38

Finns det något härligare än fredagar?


NOPE!


Bra, då kan vi slå fast det...!


Kramisar  

Presentation


"Alla" andra gör det...sååå...varför inte jag...?

Fråga mig

2 besvarade frågor

Omröstning

Gjort någon glad senaste tiden?
 Ja, varje dag!
 Det har nog hänt
 Varför skulle jag?
 Kan jag aldrig tro...
 Gör så gott jag kan...
 NEJ!

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4
5
6
7
8 9 10
11 12 13 14
15
16 17
18
19 20 21 22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Januari 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Läsvärda bloggar

SMYCKEN Just-M

Fotoalbum

Bilder från mitt liv

Skapa flashcards