Det man tar förgivet bankar nu på med full kraft och man inser att det kan gå utför fortare än man någonsin insett...

Jag slits mellan förnuft, hopp, förtvivlan, ilska, tårar och stunder av vanlig vardag.

Mitt i allt blir det värre...man möter saker man aldrig trodde sig behöva hantera...man rustar upp...

...För annars...

Går det åt pipan...man klarar enskilda droppar...ett lätt ösregn...men när himlen sen öppnar sig är det svårt att klara sig undan...

Man vill gråta, skrika, skälla och ruska om...man vill skapa insikt...man vill själv göra illa...

Man tyglar sig, gör en plan och följer den...

På så sätt har livet iaf struktur...!

Ibland blir man så besviken!

Det är ofattbart...

Man förstår inte tankar, resonemang, o-förståelsen...

Man fattar INGENTING!

Men en sak vet jag...jag är en lejonmamma ut i fingerspetsarna!

What goes around - comes around!