Idag blev det lite smyckestillverkning igen...

Fortsätter med mina keramikdetaljer som jag helt förälskat mig i...

Tycker de är fantastika...vad tycker du...?

Ett av de nya armbanden & ett av de nya hängena som bara hakas på en valfri kedja el läderrem...

Kan inte riktigt släppa taget...MEN...snart så...snart...kommer det något nytt...

Idag fick P sin andra dos av cellgifter...

Håller tummarna!

Jag kan bara konstatera...jag ÄR PERIODARE!

När det gäller shopping...

När det gäller smyckestillverkning...

När det gäller mat jag gillar...

Vin jag dricker...

Ja, tom bloggningen innefattas inom termen "periodare"...

Jag trivs med att göra saker intensivt för att sen pausa...

Sån är jag!

Nu börjar det kännas att semestern snart är slut...

P börjar jobba på må men jag har en vecka FL kvar så jag får rå om boysen en extra vecka...

Jobbet (kunden) ringde idag...svarade inte men lär ringa in imorgon...

Tydliga tecken på att det drar ihop sig...

Därför viktigt att njuta ännu mer...

Grillen är tänd, salladen klar, såsen, grönsakerna på grillen och färskpottarna på spisen...

Solen skiner och det blir middag på altan...vi har inte använt köksbordet under hela semestern...att glasa in var bland det bästa jag gjort...

Så ni som har semester kvar...NJUT!

Jag ska iaf göra mitt bästa... 

Idag har solen lyst från en klartblå himmel...

Jag har börjat & avslutat en bok...gjort absolut ingenting!

NJUTIT av semestern & värmen!

På kvällen tog jag mellansonen på en cykeltur och mellanlandade hos mor & far för lite vatten...

Det var med ledsamhet i hjärtat jag trampade därifrån...solen hade plötsligt fått sorge-fläckar!

Ibland kommer det över en...man blir sorgsen...

I själ & hjärta...

Det jobbigaste är att man inte kan påverka...man kan inte göra det bra...

Bra stötta, umgås...ja, bara va...

Jag kämpar mot gråten & paniken...inser att livet kan ta slut...

Jag vill inte...vill inte...han ska alltid finnas här!

Det man tar förgivet bankar nu på med full kraft och man inser att det kan gå utför fortare än man någonsin insett...

Jag slits mellan förnuft, hopp, förtvivlan, ilska, tårar och stunder av vanlig vardag.

Mitt i allt blir det värre...man möter saker man aldrig trodde sig behöva hantera...man rustar upp...

...För annars...

Går det åt pipan...man klarar enskilda droppar...ett lätt ösregn...men när himlen sen öppnar sig är det svårt att klara sig undan...

Man vill gråta, skrika, skälla och ruska om...man vill skapa insikt...man vill själv göra illa...

Man tyglar sig, gör en plan och följer den...

På så sätt har livet iaf struktur...!

Ibland blir man så besviken!

Det är ofattbart...

Man förstår inte tankar, resonemang, o-förståelsen...

Man fattar INGENTING!

Men en sak vet jag...jag är en lejonmamma ut i fingerspetsarna!

What goes around - comes around!