Älskar er mina skruttisar fast ni mosar mig på kortet...

Puss!

Vad konstig man är...!

Fest hos Ulle igår, Lotta tvingade mig att gå och stod i hallen och stampade 18:40...vi skulle vara där 19:00...
Jag hade ganska nyligen kommit från jobbet och systemet så jag stressade (för ovanlighetes skull)... :-)

Peter tog ut cykeln efter en del protester och väl ute var det såklart lite luft i bakdäcket...tappert försök att pumpa med kvalitetspumpen som sitter på cykeln...suck...waste of time!

Mikroskopiskt med mer luft i däcket påbörjades hets-cyklingen till andra sidan SURA...(hur kan det komma sig att man bor där)?

Lottis och jag hämtade upp Annika och Camilla på vägen och anlände till Ulle just i tid OCH JAG var först upp på altanen...som vanligt - först och alltid i tid! :-)

Cider, mat, musik (samma i loop), skratt, dans, tok, korttagning...till 03:00...

De som förgyllde kvällen var:
Ulle (värdinnan med tantsjuka och konstant suuug)
Lotta (pruttan, kexvältaren och cyckeltoken)
Mia (pussaren, bästa festisen och danspartnern)
Annika W (skojsaren, skrattisen och trevlisen)
Annika M (renrakad, pantalongisen och helt fantastiskt rolig)
Annika A (sist på plats, pratis och gladis)
Camilla (ciderpartner, go och glad)
Linda P (matcharen, baskilusk-spritaren och trevlisen)
Carola (snus-bjudare, galenpannan och skoj till 1000)
Jag (snusisen, cidertorn-byggaren, fotografen)

Många tokkort blev det, lovat att inte lägga upp sötnosarna på Facebook...men inget löfte om bloggen...hihi...

Hemfärden gick förvånandsvärt bra...ingen krockade, ramlade eller åkte åt fel håll...

Vid nya fina dagiset hittade vi en -72:a sovandes i gräset...full som en kastrull...

Ansvarsfulla som vi är fick vi upp herrn som så småningom påbörjade en MYCKET osäker gång - det enda jag är säkert på är att den inte bar hemåt...detta baserar jag på att han inte hade en susning om vart hem låg...jaja, så länge han går så lever han!

Innan vi var hemma träffade vi på en till stjärna...kom nerför gatan och pratade med sig själv, trots smicker och snällt prat så lämnade vi honom åt hans öde...han verkade iaf veta vart han skulle och det var inte långt...

Rally färden återupptogs och före sista backen hade vi ytterligare ett kramkalas...uppför backen och där kramkalas igen...sen sista biten hem....

....OCH....

....03:27....

...stup i säng!

Godnatt, med hopp om ett piggt uppvaknande...

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

zzzzz

En bild säger mer än tusen ord...någon som INTE tror att vi hade kul...?!?!