Välbehövlig vila...?

Enbart PINA...?

KATASTROF...?

Härligt...?

...eller vad?

Det jag försöker reda ut är hur jag ska känna/känner/inte vill känna/tror mig känna...nu när mina två äldsta barn åkt till Göteborg med sin mormor & morfar...

Jajaaa...menar ni...

- Hur länge är de borta?

De åkte i morse och kommer hem på tisdag kväll...

Jag vet!

Det är bara ett par dagar...

MEN!

Nu är det så här att jag vid lunch på tisdag åker till Finland på utbildning med jobbet...OCH...är inte åter förrän på fredag kväll runt 23...

Ska tilläggas att jag inte brukar vara utan barnen länge...trivs med att ha dem nära...

Sen tröttnar man ju ibland...

- Jaaa, man får säga så....tycker iaf jag...

Jag ÄLSKAR dem lika mycket för det...det är bara vardagen, tröttheten, stressen, det dåliga samvetet, tonårstrots, tre-års-trots, egen vilja osv...som är orsaken till att man ibland vill sälja sina kära barn på Blocket...BILLIGT!

Just nu tror jag att barnen behövde en paus från sin trötta mamma och jag en paus från mina dator törstande..."- Ååååhhhhh vad tråkigt...vi får aldrig göra något kul"-barn...

MEN!

Jag saknar dem redan...

Så just nu är jag glad över att Max har en mobil...och att han kan ringa och SMS:a mig på den...det gör att de känns lite närmare...

MEN!

Nu är det så här...Theo sover...Max & Noah har det bra...karln sitter i soffan...här sitter jag...

...kanske ska gå och sätta mig bredvid karln istället...och njuta av tystnaden...eller...?

Kram