Jag kan bara konstatera...jag ÄR PERIODARE!

När det gäller shopping...

När det gäller smyckestillverkning...

När det gäller mat jag gillar...

Vin jag dricker...

Ja, tom bloggningen innefattas inom termen "periodare"...

Jag trivs med att göra saker intensivt för att sen pausa...

Sån är jag!

Nu börjar det kännas att semestern snart är slut...

P börjar jobba på må men jag har en vecka FL kvar så jag får rå om boysen en extra vecka...

Jobbet (kunden) ringde idag...svarade inte men lär ringa in imorgon...

Tydliga tecken på att det drar ihop sig...

Därför viktigt att njuta ännu mer...

Grillen är tänd, salladen klar, såsen, grönsakerna på grillen och färskpottarna på spisen...

Solen skiner och det blir middag på altan...vi har inte använt köksbordet under hela semestern...att glasa in var bland det bästa jag gjort...

Så ni som har semester kvar...NJUT!

Jag ska iaf göra mitt bästa... 

Det man tar förgivet bankar nu på med full kraft och man inser att det kan gå utför fortare än man någonsin insett...

Jag slits mellan förnuft, hopp, förtvivlan, ilska, tårar och stunder av vanlig vardag.

Mitt i allt blir det värre...man möter saker man aldrig trodde sig behöva hantera...man rustar upp...

...För annars...

Går det åt pipan...man klarar enskilda droppar...ett lätt ösregn...men när himlen sen öppnar sig är det svårt att klara sig undan...

Man vill gråta, skrika, skälla och ruska om...man vill skapa insikt...man vill själv göra illa...

Man tyglar sig, gör en plan och följer den...

På så sätt har livet iaf struktur...!

Ibland blir man så besviken!

Det är ofattbart...

Man förstår inte tankar, resonemang, o-förståelsen...

Man fattar INGENTING!

Men en sak vet jag...jag är en lejonmamma ut i fingerspetsarna!

What goes around - comes around!

Ibland vill man inte vara med...

Ska jag...    

Ska jag...    

Ska jag...    

Ska jag...    

Snart såååå...

För visst ÄR det så...?

Idag är det tungt!

När jag åkte hem från jobbet igår så täppte det till i andningsvägarna...

Styrde om och åkte till Oxbacken...MEN...ingen läkare där före 18:30...

Mot akuten då (efter rekommendation från systern på oxbacken)...

Väl där var det sjuttio-elva före i kön...

Vem orkar vänta...?

Gick ut...satte mig i bilen...drog i mig lite mer ventolin...åkte hem!

Med facit i hand skulle jag nog stannat...då hade det nog varit bättre idag...

...MEN...what the heck...det som inte dödar - härdar!

Så här sitter jag nu och piper...