Varför är vi människor så rationella ibland och ibland så urbota korkade att man baxnar...?

Se på vardagslivet...

Hur många tycker det är underbart...som en rosa fantastisk dröm...?    

Räck upp handen...

...INGEN??   

Tänkte väl det...

Men varför gör vi inget åt det?

Varför är vi så orationella?

Varför tänker vi inte till?

Och när vi tänker till...varför gör vi inte slag i saken?

Jag fattar varför det förr fanns familjekollektiv...    

Alla hjälptes åt med barnen, handlingen, matlagningen, disken, osv...det fanns alltid vuxna runt barnen och det gavs bättre utrymme för egentid då och då...

Varför tar vi inte det goda ur det och använder det för att underlätta vår vardag?

Tänk om man kom överrens med några i sin omgivning...

Att man handlade åt fler när man ändå åkte...att man lagade mat åt fler när man ändå lagade mat...att man samlades och åt tillsammans - tänk så mycket roligare det skulle vara...

...OCH...det skulle underlätta och avlasta...samtidigt som man skulle hinna träffa sina vänner iaf någon gång under vecka...

Som det är nu så stressar alla med sitt...ALLA åker till affären...ALLA lagar sin egen mat...ALLA äter ensamma...

Tänk sen på miljön...vad vi skulle spara in om bara varannan åkte till affären, varannan lagade mat, varannan diskade...någon gång ibland...det skulle ju vara en stor vinst på många sätt!

Jaja...BARA...en liten tanke...    

...Fortsätter väl vardagen som den är tills...   

Snoren rinner grön...

Torkar in och sen kommer ny...

Lite feber kanske...

Eller inte...

Ser emlig ut...

Ögonen hänger trötta...

Lite gnällig då och då...

Vill vara nära...

Hur kan det vara såååå...?

Att man ändå...

...Vill snuffa, gosa, mysa, pussa & krama...trots snoret...?

Är det en medfödd föräldrarinstinkt...ELLER...ÄR det BARA för att ni barn är så in i h-vete mysiga, mjuka och goa?

Jag tror det...så nu ska jag gå och ta mig en härlig snor-kram och sen återgå till arbetet...

Kramisar   

 Surt...

Trist...

SKIT!

F-N...

Attans...

SUCK!

Men man kan ju inte alltid ligga på topp!    

Nya tag...OCH nya utmaningar...!

Kramisar     

Jaaa, vem vill inte vara rik...?

Någon?

Dödstyst...precis som jag trodde...men att önska hjälper inte...men drömma kan man alltid...

Jag skulle vilja vara rik...BARA för ett tag...tills mitt hem blivit tipp-topp städat och tills dess att jag har fått en gräsmatta, en inglasad altan och en fin entré!!

  Själv skulle jag bara slappa och njuta...bara en liten stund...

Jag skulle alltså vilja anlita någon som städar mitt hem och rensar ur tvättstugan, boden och garaget...åker med allt till återbruket och sen organiserar det som ska vara kvar...

Jag vill ha Blom-Rune här som schaktar upp tomten, rullar ut ny gräsmatta och fixar lite lättskött blomsterprakt!

Sen kommer någon toppdesigner med sitt team och fixar en maffig inglasad altan och en fin entré med en ny trapp och ytterdörr...

Samtidigt som någon snäll en får betalt för att torka rent alla lister, tvätta fönster, skrubbar varje vrå i kök och badrum...

Sen kan vanliga-icke-rika-jag ta över igen...

Då skulle jag kunna njuta...och orka...inte ha kostnader eller arbete som ska göras...

...hängandes över en...

*Poff*  

Nu är jag vaken IGEN!

Allt var bara en dröm och en önskan...men jag inser att...ska det bli gjort får man göra det själv...

Nu är TOMTARNA iaf borta från hallbyrån...det var ju en riktig bedrift...   

Såååå...det är väl bara att drömma vidare och  sen skapa pengar, vilja, ork och tid för att genomföra dem!

OCH...ÄR det INTE så...ATT det blir roligare på det sättet...?????

...Stoltheten och känslan av att man kan själv?!?!

Kramisar alla Svensson-fattig...nu renoverar vi mera...    

En dag som alla andra...

Man får göra sitt bästa och inte i motsatt riktning vandra...

En dag som aldrig kommer åter...

Trots att man bönar, ber eller gråter...

En dag man sällan glömmer...

Trots att man sorgen långt långt inne gömmer...

En dag man fasar och förtränger...

Man förskönar och förvränger...

En dag man knappt orkar med...

Men det är bara att räta på ryggen och följa sorgens led...

En dag man fasar...men som lever i ens minne länge...

Som saknaden och längtans förtvivlade hänge....

Hur ska man göra nu...

Vem ringer man istället för du...

Hur ska man klara sig nu...

Vem ska trösta och stötta, det gjorde ju du...

Hur ska man leva sitt liv utan dig...

Vem ska pyssla om och skämma bort mig...

Svaren finner jag ej...

Vilken tur att jag ännu inte mist dig...

Men tankarna finns i mitt sinne...

Jag vill för alltid ha dig i mitt minne...

Krama era föräldrar, de finns inte för evigt!   

Kramisar   

Finns det något härligare än fredagar?

NOPE!

Bra, då kan vi slå fast det...!

Kramisar  

Morgonstund har guld i mun...

Har skrivit om det en gång tidigare...MEN jag gör det igen...

Vem F-N hittade på det uttalandet?

Personen kan inte varit riktigt kry...gick väl på något, var helt väck...eller någon annan orsak...uppenbarligen INTE helt frisk i alla fall...

Jag HATAR att gå upp på morgonen...jag vill INTE ha en väckaklocka...PUNKT!

Det finns ingen tjusning what so ever med att gå upp när kroppen INTE sovit klart...!  

Har jag fel?

Skulle INTE tro det!

Såååå...nu startar jag en klubb till när jag ändå håller på...

HATA VÄCKARKLOCKOR!    

Det första jag gör i klubben är att ta bort en del av begreppet...GODMORGON...

...som alla nu kan förstå...heter det nu bara..."MORGON"! 

...Så jaaa...NU känns det lite bättre...vaknade till när jag fick skriva av mig lite...

Inget ont som inte har något gott med sig...!

Nu väntar duschen och uppladdning inför dagen utmaningar!

- Morgon...OCH ha en toppendag!

Kramisar    

En liten cell delar sig...

Så började skapandet av mig...

Och dig och dig och dig och dig...

Kan man tänka sig...

Det växer och växer så ofattbart det är...

Man tror inte det är sant men plötsligt kommer DU ut och jag blir alldeles kär...

En liten liten rultig krabat...

Som växer upp och blir rätt kavat...

Som får en att skratta, gråta och le...

Man lägger huvudet lite lätt på sne...

Tittar, förundras och njuter...

När du fotbollen i målet skjuter...

En fin och perfekt innebandypass...

Sen du plötsligt kommer i studentens stass...

Tiden rinner förbi och man hinner inte riktigt med...

Man har på något sätt bara rättat in sig i tidens led...

Plötsligt är du inte längre alltid här...

Du kommer ibland och då på smuts-kläd-korgen bär...

Men det kan jag ta...

Bara jag nära dig får va...

Min egen lilla prins...

Jag är så glad att du finns!

Kram mina tre prinsar - jag älskar er...oavsett!