Minst en bok i månaden annars får man sitta i finkan...nejdå såklart inte men...ändå...!

En bra bok är som plåster för själen, näring till fantasin, gympa för hjärnan, meditation för kroppen, medicin mot stress...jag kan hålla på ett tag till men jag tror...I have made my point!

Jag har nog plöjt 10-15 böcker denna sommar...
Sjöjungfrun av Läckberg
14 år till salu...om Tessan
Sommardöden med Mons Kallentoft
Skadad och 8 åringen vars liv varit fyllt av övergrepp mm
En plats i solen av Marklund
mfl...

Det är facinerande vad vissa berör, vissa skapar glädje och vissa gör en förbannad...antingen för att de handlar om något man inte gillar eller...för att de tar slut!!

När jag hade läst ut alla tre milleniumböckerna var jag arg i två dagar...jag sörjde...

Så nu slår jag ett slag för boken!

Köp böcker, låna böcker, byt med varandra...OCH läs...läs och läs...!

Jag stressade INTE, jag jobbade i lugn takt, ingen mobil som ringde konstant, BARA 15 nya mail, åkte hem vid 5...

Vad konstigt det normala känns... :-)

Fikade, hade lunch (sen och tvingad men ändå...), fikade igen...

Härligt...man inser att det inte ska vara som det varit...och nu är det strax semester!

Efter semestern väntar förhoppningsvis nya utmaningar!

SPÄNNANDE!!!!

VARFÖR?

Jo, för på TV:n är det bara SKIT...hur många kanaler man än har så finns det INGET ATT SE!!!!

Tacka vet jag vintern, då är det en fröjd...jobba, hem och fixa mat, lägga barnen sen planar man ner i soffan till Greys...desperata husfruarna...mmm...härligt!

Nu...INGENTING!!!

Får ta fram en bok istället...

Tips någon?

Kan man få för många?

Var går gränsen?

Vem bestämmer?

Vem gör man dem för?

Sig själv eller andra...?

JAG VILL HA FLER!

Vad säger det om mig?

Vet NI vad...det skiter jag i...hihi...fattigare blir jag iaf, det är ett som är säkert...

SKA NÅGON MED OCH BESTÄLLA TID?

Kram ♥

"Morgonstund har guld i mun" - VEM SA DET?

Hur ofta känner man som småbarnsförälder att morgonen har guldkant?

Nästa ALDRIG om ni frågar mig...för hur kul är det att jaga upp barnen (i mitt fall tre stycken), se till att de får i sig frukost, klär på sig, borstar tänderna, hittar ytterkläder och väskor samt säkerställer att man fått med dagens eventuella extra - fika till utflykt, gympakläder el vad det nu är!

Sen ska man göra klart sig själv oxå!Nu ska jag inte bagatalisera mäns morgonrutiner...men hur lång tid kan det ta att duscha av sig, tvätta minimalt med hår och klä på sig????
Näää, det är synd om oss kvinnor som ska fixa detta med barn och morgonrutiner, vi har nog med oss!

Någon som inte håller med?

Jag vill helst bara vara själv när den eländiga klocka ringt, låsa in mig på toaletten och gör mina sysslor i MIN TAKT och helt utan störmoment!

Men ack så är det inte...nu är det säkert någon som tänker, varför har hon barn?

För att jag älskar dem och inte kan leva utan dem...har ju tom skaffat tre! Det jag menar är att vardagsmorgonen är så gråtrist den bara kan vara med åska, regn och drivi-s och det är därför helgen är så fantastiskt viktig!

Därför ska jag precis NU sätta mig vid köksbordet, äta en lugn och sansad frukost med hela familjen, prata, skratta, smågnabba, planera dagen osv och sen får man se vad som händer...kanske tar jag en lång dusch eller går direkt ut i solen...vi får se...det är ju detta som är glitter, diamanter och guldkant! Inga måsten bara att ta det som det kommer!

Me like! ♥

Hur skulle livet te sig om det inte utövades idrott? Troligvis skulle den se mycket annorlunda ut...och jag tror inte till det bättre...

Om några år kommer jag skatta mig lycklig om idrottsintresset finns kvar och konkurerar med första ciggen / snusen, ölen, drivandet på samhället på nätterna, första riktiga fyllan mm...troligtvis har sportandet satt sina spår och den nu allt växande kompis- och lagandan skapat en bra miljö och omgivning för mina barn...jag vet ju av egen erfarenhet vilken stor inverkan kompisgänget har i ens liv!

Ändå kan man inte låta bli att sucka ibland...äldsta killen har spelat ca 8 matcher på 1½ vecka, imorse ringde klockan 06:00...upp och hoppa...ut i regnet för deltagande på fotbollensdag. Imorgon hemmamatch och kiosk-tjänst...i veckan fler matcher, träning och till helgen match OCH poolspel...samtidigt som Peter åker till England...MAN KAN HÅLLA SIG FÖR SKRATT ibland! :-)

Men sen står man där i leran, byxorna släpar i backen och fukten kryper uppåt...efter en timme närmar den sig nedre delen av smalbenet...regnet faller i en outtömlig strid ström...allt är vått och DÅ...PANG!

Hornen växer i pannan och man byts ut till en mamma-supporter-jävel!

Man har full koll på alla fel domaren gör (i sin förtvivlade kamp; att ensam hinna se allt som händer på planen, hantera gap från tränare, spelare och supporters...) och dessutom kommenterar man dem gärna och högt...man tror att man är världsbäst på både fotboll, grupppsykologi och coaching...!

Det är då...just då som insikten kommer farande...det är ju inte jobbigt, tråkigt...inte ens lite besvärligt...det är bara KUL!

Jag förstår varför jag låter dem hålla på med sport och jag förstår varför jag är med och tränar två innebandylag...men jag tackar insikten för att den smackar mig i huvudet lite då och då...det är så lätt att glömma...

Kram ♥