Varför är vi människor så rationella ibland och ibland så urbota korkade att man baxnar...?

Se på vardagslivet...

Hur många tycker det är underbart...som en rosa fantastisk dröm...?    

Räck upp handen...

...INGEN??   

Tänkte väl det...

Men varför gör vi inget åt det?

Varför är vi så orationella?

Varför tänker vi inte till?

Och när vi tänker till...varför gör vi inte slag i saken?

Jag fattar varför det förr fanns familjekollektiv...    

Alla hjälptes åt med barnen, handlingen, matlagningen, disken, osv...det fanns alltid vuxna runt barnen och det gavs bättre utrymme för egentid då och då...

Varför tar vi inte det goda ur det och använder det för att underlätta vår vardag?

Tänk om man kom överrens med några i sin omgivning...

Att man handlade åt fler när man ändå åkte...att man lagade mat åt fler när man ändå lagade mat...att man samlades och åt tillsammans - tänk så mycket roligare det skulle vara...

...OCH...det skulle underlätta och avlasta...samtidigt som man skulle hinna träffa sina vänner iaf någon gång under vecka...

Som det är nu så stressar alla med sitt...ALLA åker till affären...ALLA lagar sin egen mat...ALLA äter ensamma...

Tänk sen på miljön...vad vi skulle spara in om bara varannan åkte till affären, varannan lagade mat, varannan diskade...någon gång ibland...det skulle ju vara en stor vinst på många sätt!

Jaja...BARA...en liten tanke...    

...Fortsätter väl vardagen som den är tills...   

Snoren rinner grön...

Torkar in och sen kommer ny...

Lite feber kanske...

Eller inte...

Ser emlig ut...

Ögonen hänger trötta...

Lite gnällig då och då...

Vill vara nära...

Hur kan det vara såååå...?

Att man ändå...

...Vill snuffa, gosa, mysa, pussa & krama...trots snoret...?

Är det en medfödd föräldrarinstinkt...ELLER...ÄR det BARA för att ni barn är så in i h-vete mysiga, mjuka och goa?

Jag tror det...så nu ska jag gå och ta mig en härlig snor-kram och sen återgå till arbetet...

Kramisar